Hej

På natten till 9 sept. kom vi hem från VM-tävlingen i San Nazzaro i norra Italien. Som vanligt körde vi dit nonstop, det var 210 mil och tog 32 timmar. Vi stannade bara för tankning, mat och toalettbesök.

Allt gick bra men när vår depåplats var uppbyggd i Italien på torsdagen 31 augusti så var vi alla ganska trötta efter att ha fått alldeles för lite sömn.
Den här gången hade vi hjälp av Elek Kozma från Ungern. Elek kan mycket om racing och har kontakter på alla nivåer inom racerbåtsfamiljen, en sak som kom att visa sig värdefullt senare under helgen, vi återkommer till det senare.

Elek driver också ett promotion-företag i Ungern. Förutom våra teamkläder så har han gjort en stor ”skyddsvägg” till tältet som han överlämnade till Johan vid den här tävlingen.

När besiktningen var avklarad på fredagen så startade vi med planeringen inför helgen där valet av vilka propellrar som skall testas ingår som en viktig del av planeringen.
Johan kände sig osäker på propellervalet så han ville testa många propellrar. Det slutade med att han ville testa nio. Här ligger en massa propellrar uppradade på båten.

På lördagen var det som vanligt fri träning. Vi hade sett att det flöt omkring en massa grenar och annat skräp i floden där tävlingen skulle genomföras. Efter test av alla propellrarna som skulle testas så var Johan klar på vilka propellrar han skulle använda senare på dagen under kvalificeringen.

När vi tog upp båten visade det sig att Johan hade kört på något i vattnet utan att märka det, men skäddan på växelhuset var tillbucklat. Vi bytte ut växelhuset till ett annat som skulle användas under kvalificeringen.
Svenne Jansson som jobbar på Mercury var med oss denna gång och han kommer också att vara med på de avslutande tävlingarna i Portugal.
I en paus mellan träningarna passade Svenne på att rikta det skadade växelhuset så att vi hade tillgång till det om något händer med det andra huset. En framsynthet som senare skulle visa sig vara mycket värdefull.

När kvalificeringarna drog i gång under eftermiddagen så satt reservväxelhuset på och Johan hade valt vilken propeller han skulle använda. I Q1, där alla deltagare kör samtidigt, gick det bra för Johan. Han låg länge och pendlade mellan 2;a och 4;e bästa tid. I Q1 går de 15 snabbaste båtarna vidare och då Johan låg så bra till så passade han på att gå i depå och ladda inför Q2. Han gick slutligen vidare som 8:e båt till Q2.
Redan på väg ut till start av Q2 körde Johan på en stor gren som låg och flöt i floden. Johan gick direkt in i depån för att få skadorna kontrollerade. Det konstaterades genast att delar av skäddan på huset var bortslaget. Efter en del prat via radiokommunikationen konstaterades det att man bedömde skadorna som att det ändå skulle gå att delta i Q2. När Johan drog på för fullt i början av Q2 så visade det sig att båten var alltför svårkörd för att kunna prestera på topp så Johan tvingades bryta och fick därmed Q2:s sämsta tid och kommer därför att starta i 15;e startspår i söndagens race. När vi tog upp båten så kunde vi se hur skadat växelhuset var.

Som jag skrev tidigare så har Elek kontakter överallt i racerbåtsfamiljen och också här i San Nazzaro. Han försvann i några minuter sedan återkom han med en person som i sin tur hade kontakt med en motortillverkare. Vi skruvade bort huset och de tog det och försvann. Två timmar senare kom dom tillbaka med huset och nu var det svetsat och iordninggjort.
När Johan skadade hus nr två så skadades även propellern men Svenne riktade inte bara växelhus ett utan även de två propellrarna som skadades i de båda smällarna.

Söndagens race blev väldigt stökigt med bojpåkörningar, krockar och problem med arrangörens utrustning speciellt den elektroniska.
Så småningom så kom racet ändå i gång men på första varvet skedde en bojpåkörning så ordentligt att loppet blev avflaggat. Efter att nya bojar placerats på plats kunde loppet starta om. Nu var det problem med startelektroniken men efter en massa fixande så kunde loppet startas om. Då skedde två olyckor snabbt inpå varandra som tur var utan personskador men med en del materiella skador.
Johan höll sig undan i allt detta kaos och lyckades förbättra sin 15:e startposition till en 8:e plats i mål.
Så fort tävlingen var avslutad rev vi ned all vår utrustning och packade bussen och trailern. Efter en snabb dusch startade vi den 230 mil långa nonstop-körningen till Lissabon i Portugal där buss och båt står kvar till nästa tävling om knappt två veckor.
Vi kom fram till uppställningsplatsen kl. 03,00 på natten så det blev att sova fyra personer i bussen innan vi kunde komma in med buss och båt.

Nedan lite bilder från det glamorösa racinglivet.

Efter 230 mils körning och 3,5 timmars sömn i bussen blev det en utsökt frukost kl. 6,30 vid en hårt trafikerad väg innan vi kunde köra in till vår uppställningsplats.
Men det var ju i alla fall fint väder.

På plats vid uppställningen så passade vi på att lyfta av motorn och riggen samt mäta upp några saker som skall tillverkas innan vi sticker ned till Portugal för de två avslutande racen på årets VM-serie.
Många tuffa race- och testtimmar har satt sina spår på båtens akterspegel. Motorn har lyckats vrida sig lite i hålen i akterspegeln. Det skall vi nu försöka åtgärda.

Äntligen lite avkoppling från alla sömnlösa timmar i racebussen och i depån.

Här lämnar vi ett soligt Lissabon.

Nu laddar vi för nästa race i Portugal om knappt två veckor.

Hälsningar